mammamuu

Onsdagkväll före jul, den 20 december, ringer man från Rom och säger att Ginos bror Antonio åkt in på lasarettet och att det är allvarligt. Gino, hans syster Rita och svåger Franco beslutar att omgående åka upp. Jag och Benedetta, systerdottern som kommit ner för att fira jul, avvaktar hemma hos oss, men inte blir det mycket sova av inte. Man opererar honom under 5 timmar för att försöka att stoppa den inre blödning som uppstått, men förgäves. Han avlider under natten endast 57 år gammal.

På fredag, två dagar senare skulle han med familj ha kommit ner till oss för att fira jul tillsammans. Nu får jag packa bilen och åka upp på morgonen i stället till Rom, och det var ingen lätt resa. Vi var alla helt chockade av det som hänt. Helgen innan hade Antonio med familj och några goda vänner varit till London. Där hade de träffat Nico och Willow och verkligen haft trevligt tillsammans. Och han verkade må hur bra som helst.
Här i Italien skall begravningen enligt lag hÃ¥llas inom ett par dagar. Och den bestäms till fredag em. Nico som bokat biljett till Bari pÃ¥ lördag, gör allt för att komma till Rom i stället och helst i tid för begravningen. Men alla flygplatser i London är stängda pÃ¥ grund av dimma under torsdagen, och ingen vet hur det kommer att vara pÃ¥ fredagmorgon. Men han chansar pÃ¥ att boka nya biljetter och hinner fram precis i tid. Trots trafiken i Rom som denna dag formligen STÃ…R STILLA… Även begravningsbilen med kistan som startat minst en timme tidigare än beräknat frÃ¥n bÃ¥rhuset, och som dessutom hade poliseskort anländer en dryg timme försenad till kyrkan i Prima Porta.

Det var en mycket speciell begravning, helt organiserad av militären. Han var ju överste inom armén och skulle under vÃ¥ren ha blivit utnämnd till general. Kistan var insvept i italienska flaggan och buren av en hedersvakt, pÃ¥ en kudde bars hans mössa, svärd och medaljer. Utanför kyrkan paraderade en annan hedersvakt med en trumpetare som blÃ¥ste fanfar…. och när denne efter begravningen blÃ¥ste “il silenzio” dvs fanfaren för tysnad var inget öga torrt. SÃ¥väl kyrkan som torget utanför var helt fyllt av militärer i olika “högtidsuniformer” … och varierande grader.. FrÃ¥n vanliga värnpliktiga till högsta ansvariga inom olika vapenslag. För Antonio var älskad och omtyckt av alla.

Vi beslutar att stanna kvar i Rom över julhelgen för att stötta Luisa och Francesca, men även för att vi alla har ett behov av att vara tillsammans. Den förberedda julmaten, och julklapparna, är kvar nere i Taranto men det spelar liksom ingen roll…. det är liksom jul - men ändÃ¥ inte.

Mitt under allt detta pÃ¥ fredagen fick jag ocksÃ¥ oroa mig för Jonaz, som nyopererad och omgipsad, och med risk för nya “proppar”, skulle ta sig med kryckor och baggage till Arlanda och sedan flyga upp till SkellefteÃ¥. Men tack och lov gick det bra.

Ultimamente ho capito che in qualche maniera rassomiglia le mie care tartaruge. Perché quest´inverno é come sono andata in letargo ancio. Non che ho dormito tutto d´inverno, ma non ho fatto piu che il indispensabile. Per esempio non ho scritto niente qui sul mio sito dal´ottobre. E questo NON perche non é successo niente, tuttaltro. Ma perché non ho avuto ne voglia, ne forrze per farlo.

Fine ottobre siamo stati su in Svezia per il trentesimo compleanno di Viktoria. Un evento nella sua vita che non volevamo perdere. Speravamo anche di poter riunire tutta la famiglia. Nico é venuto da Londra, ma Jonaz che un mese prima aveva rotto il tendine di Achille, ha avuto anche un trombose nella gamba e con la terapia che faceva non avevo permesso di volare.

Tornati abbiamo venduto la casa, quasi da un giorno al´altro. Da un po di tempo abbiamo pensato di vendere qui e spostarci un po piu al nord, piu esattamente in Toscana dove ci siamo incontrati trentanni fa. E cosi quest´ estate abbiamo messo la Villa Leone in vendita, ma aspettavamo che si volesse un po di tempo prima che arrivasse le persone giuste per comprarla. Invece… é andato abbastanza veloce. E devo dire che sono contenta di vendere la mia amata casa proprio a loro, perche ho capito che gli piace quanto piace a me, e sono convinta che la curano bene. E poi, tutta la famiglia sono persone “per bene” e veramente squisite, ed é stato un vero piacere conoscerle.

Chi lo compra e un “figlio della zona” che ora vive e lavora a Madrid. Qui vicino vive la mamma e il papá, e anche la sorella con la sua famiglia. Conosceva gia bene la casa, essendo amico del figlio dei vecchi propretarie della casa. Ha una casa da vendere a Cattolica e vuole investere i soldi qui, anche se non andrá a vivere qui per ancora un po. Ma questo ha anche evedenziato il fatto che fra un po devo andare via da qiu, dalla mia casa che mi piace cosi tanto - e a che cosa?? Non so ancora che cosa possiamo trovare la su in Toscana.

Per Jonaz va tutto storto. Si rompe di nuovo lo stesso tendine di Achille e si deve operare di nuovo. E il viaggio per venire giu da noi per Natale é a rischio. E infatti l´operazione viene fatto nella settimana prima di natale, e possiamo solo essere contenti che ha potuto andare su a Skellefteå per le feste. Noi stessi, con piacere, aspettiamo Nico e Willow che veranno da Londra.

Har insett att jag nog, på något sätt, är besläktad med mina kära små sköldpaddor. För i vinter har jag, liksom dem, gått i ide (letargo). Inte så att jag sovit i 5 - 6 månader, men på något sätt legat lågt och inte gjort mer än nödvändigt. Till exempel har jag inte skrivit något här på min blog sedan i början på oktober och det är INTE för att det inte funnits något att skriva om, utan för att lusten, viljan att skriva bara inte funnits.

I slutet av oktober Ã¥kte vi upp till Sverige för att fira Viktorias 30 Ã¥rsdag. En milstolpe i hennes liv som vi naturligtvis inte ville missa. Och vÃ¥r förhoppning var att hela famijen dÃ¥ skulle samlas. Nico kom frÃ¥n London, men Jonaz som en mÃ¥nad tidigare brutit av hälsenan fick en propp i benet, waranbehandling och flygförbud och kunde inte komma. Men det är ju alltid trevligt att komma “hem” till SkellefteÃ¥ och träffa släkt och vänner. Min svägerska Birgitta fyllde ju ocksÃ¥ jämnt medan vi var där.

Väl tillbaka sålde vi Villa Leone, nästan från en dag till en annan. Tanken att sälja och flytta lite norrut, närmare bestämt till Toscana, har funnits en tid. Och officiellt har vi haft huset ute till försäljning sedan sommaren, men vi förväntade oss att det skulle ta sin tid innan rätt köpare dök upp.

Men så fort vi var tillbaka hände allt inom en vecka. Först kom hans föräldrar och syster som bor inom området och tittade - och blev helt begeistrade. Veckan därpå kom han själv flygande från Madrid, där han nu bor och arbetar, och dagen därpå skrev vi köpeavtalet. Han är född och uppvuxen inom området, dessutom barndomskamrat med sonen till de förra ägarna ( tillika pojkvän till vår systerdotter Benedetta) och kände således väl till huset. Har en lägenhet i Cattolica som han skall sälja och vill investera pengarna i ett hus här, även om han inte kommer att flytta hit ännu på ett tag.
Det kändes bra att sälja huset till dem, för jag kände att de verkligen tyckte om det och kommer att ta väl hand om det. Men på något sätt blev det också mera verkligt att vi verkligen skulle flytta inom en snar framtid, och till vad?? Det var den stora frågan. Vad skulle vi hitta där uppe i Toscana?!??

Jonaz hälsena går av IGEN, och han väntar på ny operation.. Möjligheten att komma ner till oss över julen verkar hänga på en tråd.. Och till slut blir operationen av först i julveckan och vi fick vara glada över att han i vart fall tar sig upp till Skellefteå. Och ser fram emot att Nico och Willow skall komma ner och fira jul med oss.

Härligt gräddig sÃ¥s med gorgonzola eller annan grönmögelost, god till det mesta… sallad, paj, grönsaker, rostbiff. Roligt serverad i tex. ett urgrävt savojkÃ¥lhuvud

Ingredienser
Till sats för 25 pers.

300 g gorgonzola eller annan grön ost
3 äggulor
7 - 9 dl gräddfil
2 vitlöksklyftor
1 - 2 tsk salt
6 stänk tabasco eller 2 krm sambal oelek
eller cayennepeppar

Serverar: 25 personer ( Buffé )
annars lätt att dela receptet med tre (8 pers)
Såsen går att spara i kylskåp ett par dagar.

Tillagning:
Driv osten genom sikt med hjälp av träsked.

Blanda med äggula och gräddfil. Smaksätt med vitlök, salt och någon slags pepparhetta.

SÃ¥sen kan sparas i en burk i kylen ett par dagar.

Enkel att göra och lätt att förbereda. Bra alt. till potatissallad på buffébordet. Värm gärna lätt i micron eller stor gryta inför servering

Ingredienser:
1 pkt gnocchi 500 g
1 tsk salt
1/2 kuvert saffran 1/4 g
1/2 dl olivolja
1 vitlöksklyta
ev. i dl persiljeblad, helst slätbladig

Serverar ca 12 personer ( Buffé)
Tid att tillaga: 10 - 15 min

Tillagning:
Koka pastan “al dente” i rikligt med vatten

Stöt salt och saffran

Sila av pastan. Värm i samma gryta olja, pressad vitlök, saffran och salt.
Häll tillbaka pastan i grytan och blanda väl.

Dekorera ev. med persiljeblad inför servering.

Kommentar: Använd den gärna även som bas till en matig pastasallad som ensamrätt.

Pajdegen gör du på hela ugnsplåtar och skär sedan till längder som täcks med ädelostkräm, tomater och oliver.

Ingredienser

Pajdeg:
12 dl vetemjöl. 720 g
3/4 tsk salt
500 g smör
1 dl vatten

Ädelostkräm
450 g ädelost
3 burkar kesella gourmet
15-20 tomater
3 dl skivade oliver
svartpeppar från kvarn

Serverar: 35 personer (Buffé)
Det blir 6 remsor, ca 36 bitar

Tillagning:
Blanda ingredienserna till pajdegen. Det går bra i stor matberedare, gör annars två omgångar.

Kavla ut degen på mjölat bord till två plattor lika stora som bakplåtspapper. Lägg ett bakplåtspapper över degen och rulla degen med papperet, då går det lätt att lägga den på plåt täckt med bakplåtspapper. Skär till kanterna och nagga degen och ställ dem i frysen på plåt med bakplåtspapper mellan. Blir det deg över kan du göra en extra längd.

Grädda mitt i ugnen samma dag som kalaset eller dagen före i 200 grader 12 - 15 minuter.

Riv ädelosten och blanda med kesella. Bred krämen över plattorna. Detta kan göras några timmar före festen. Skiva tomaterna och strö över oliverna. Vrid gärna över lite nymald peppar också

Kommentar: Pajdegen kan man förbereda dagen innan.

Jag trycker irriterat på knapparna CONNECT - RIFRESH …..DISCONNECTED försöker igen CONNECT - RIFRESH …..DISCONNECTED….

Jag känner stresshormonerna rusa till där jag sitter framför min vita laptop, vid namn �Bianca�, och förgäves försöker att koppla upp mig mot internet.. Men min ADSL anknytning har tydligen fått värmeslag. Något som ibland händer här i Sydeuropa, när temperaturen liksom nu ligger och pendlar omkring + 38 grader.

Känner mig klart frustrerad… Slutet på månaden, jag har räkningar att betala, biljetter till Sverige att boka, sommarens foton att lägga över på min fotosida på webben och jag borde ha skrivit på min blogg… och inte minst lägga in uppgifter på Må Bra:s Lättviktarsidor för att ha koll på mitt matintag och viktminskning !!!!

Såväl dator som internet är, tillsammans med mobiltelefonen, några av den moderna tidens mest fantastiska uppfinningar som förändrat och förenklat tillvaron för de flesta av oss. Vi spar tid, sägs det.. Men är detta verkligen sant??
Ja, kanske när allt fungerar som det ska, och vi inte �förlorar� oss i att i timmar sitta och chatta eller surfa på nätet utan mål och mening.

Det är inte så att jag är emot teknikens framsteg. Tvärtom. I dag skulle jag varken vilja eller kunna vara utan dator, internet eller mobiltelefon. Men det gäller att lära sig använda tekniken, inte att bli dess slav..

Under den här perioden har dessutom min mobil mer eller mindre lagt av, den står mest och söker täckning. HJÄLP, jag kan inte ens ta emot SMS om att det kommit ett e-mail, som jag ändå – som Disconnected – ej kan läsa !!! Och tänk om någon behöver få tag på mig när jag är på stranden eller ute och promenerar.!

Ändå har jag levt större delen av mitt liv utan vare sig mobil eller dator. När man var anträffbar endast om man var hemma i bostaden eller på kontoret. När man skickade brev med posten och det fick ta den tid det tog. Ändå fungerade allt väl och man levde gott..

Jag minns när vi på somrarna flyttade ut till stugan vid havet, som ända fram till på 90-talet varken hade elektrisk ström eller vatten och avlopp. Hur avslappat och skönt man levde under dessa sommarmånader, även om det var enkelt och primitivt. Och hur mycket mer man uppskattade tvättmaskinen, att kunna vrida på kranen och få varmt vatten till duschen och att kunna se en hel film på TV utan att batteriet tog slut, när man på hösten flyttade in till civilisationen igen.

Vi borde låta SEMESTER innebära något mer än bara frihet från jobbet och byte av väggarna som omger oss… Semester borde innebära byte av livstil, att man verkligen tar Time-out från det vanliga livet och tillåter sig att vara � Disconnected�. Att man tillåter sig att ta dagen som den kommer, leva nära naturen och göra endast det man känner för att göra, det man verkligen vill göra. För det är endast så vi kan ladda upp våra uttömda energireserver.

Nu har jag stängt av min mobil, och tänker endast försöka koppla upp mig mot internet för det allra nödvändigaste - när temperaturen det tillåter.. Annars unnar jag mig lyxen att vara �Disconnected� i väntan på hösten ….

Och det känns förvånandsvärt befriande och skönt.

Mamma Muu

Originally uploaded by Gudrun Nuzzaci.

Den senaste tiden är det som om jag inte gjort annat än flängt runt.. Och det är därför som jag inte hunnit med att skriva något här på min blog.

Först från mitten av mars till mitten av maj med bil till Sverige och Skellefteå. Sedan i början av juni flög jag upp till Sverige och Stockholm igen, för att hjälpa min son Jonaz med företagets räkenskaper mm. i en dryg vecka. Och nu senast i slutet av juni åkte vi till London en vecka för att hjälpa den andre sonen Nico och hans flickvän att lägga in nytt trägolv i lägenheten..

Till London kom även vår dotter Viktoria från Sverige, som nu är här nere med oss i Italien på sommarsemester.

Jag tycker om att resa och flyga och fara.. hälsa pÃ¥ mina barn, släktingar och vänner. Men det är även skönt att komma hem igen och kunna slappna av och vila ut ett tag. Och jag ser framför mig en skön och avslappnad sommar… som laddar upp mina batterier och gör mig mer strÃ¥lande och energisk än tidigare.

Är det bara en dröm eller..???

Megan Coupe Cabriolet

Originally uploaded by Gudrun Nuzzaci.

Una volta un amico italiano mi ha regalata un libro che era intitolata cosi, perché gli faceva pensare a me. E penso che aveva ragione… sono veramente cioé pellegrina che straniera.

Ultimamente non ho fatto altro che viaggiare mi sembra, e per questo che da tanto non ho avuto il tempo da scrivere qui.. Sono stato prima in Svezia da meta marzo al meta maggio.
Siamo andati con la macchina perché la volevamo cambiare e siamo tornati con un Renault Megan Coupé Cabriolet !!
Che mi PIACE tanto..
Quasi tutto la mia vita ho sognato un Cabriolet - e finalmente é mia.

La prima viaggio che ho fatto in Italia, avevo 10 anni, era insieme con la mia famiglia e siamo venuti giu con un Cadillac Cabriolet, color verde smeralda. E spesso tenavamo il tetto giu… e mi piaceva tanto!! Penso che da quel momento ho avuto quel sogno nascosto.

Al inizio giugno sono ritornata in Svezia, a Stoccolma dieci giorni per “lavorare” per mio figlio Jonaz come la sua commercialista…. e poi fine giugno a Londra dal altro figlio Nico per aiutarlo da mettere un nuovo pavimento di parqué ..!!

A Londra é anche venuta Viktoria la mia figlia, che ora sta qui con noi in Italia per le vacanze estivi. Mi piace girare, mi piace andare a trovare i figli, parenti e amici… ma e anche bello tornare a casa e poter riposare un po..

Penso che ora mi aspetta un estate bello e riposante, rivigorante !!! Che mi fa tornare nuova e splendente …..