mammamuu

Jag får ofta frågan: VAR är hemma för dig? Och jag inser att frågan är befogad, och ställd av intresse. Men svaret är inte lika enkelt som frågan.

Var är “hemma” för mig? Jag skulle vilja kringå frågan och säga att “hemma” för mig är inte en plats - är inte VAR? - utan snarare en känsla, ett HUR? Hemma för mig är där jag känner mig ett med mig själv, och finns på något sätt framförallt inom mig. För mig är “hemma” Sverige och Norrland - på samma sätt som “hemma” är Italien och Villa Leone, vårt hus i södra Italien.

“Hemma” är att jag kan koppla av och vara mig själv, “hemma” är att det finns människor som står mig nära och som jag trivs med, “hemma” är att ha vissa kära utvalda ting omkring mig. Just nu känns det underbart att vara “hemma” igen i Villa Leone efter två månaders flackande runt i Sverige och Italien. På samma sätt som det kändes underbart att åter vara “hemma” i Sverige och Skellefteå för två månader sedan.

Platsen i sig är inte det viktiga - utan KÄNSLAN.

Det är en fantastisk känsla att kunna vara “hemma” i sig själv, det känns tryggt och gott. För det är något som ingen, eller inget, kan ta ifrån en.