mammamuu

Onsdagkväll före jul, den 20 december, ringer man från Rom och säger att Ginos bror Antonio åkt in på lasarettet och att det är allvarligt. Gino, hans syster Rita och svåger Franco beslutar att omgående åka upp. Jag och Benedetta, systerdottern som kommit ner för att fira jul, avvaktar hemma hos oss, men inte blir det mycket sova av inte. Man opererar honom under 5 timmar för att försöka att stoppa den inre blödning som uppstått, men förgäves. Han avlider under natten endast 57 år gammal.

På fredag, två dagar senare skulle han med familj ha kommit ner till oss för att fira jul tillsammans. Nu får jag packa bilen och åka upp på morgonen i stället till Rom, och det var ingen lätt resa. Vi var alla helt chockade av det som hänt. Helgen innan hade Antonio med familj och några goda vänner varit till London. Där hade de träffat Nico och Willow och verkligen haft trevligt tillsammans. Och han verkade må hur bra som helst.
Här i Italien skall begravningen enligt lag hållas inom ett par dagar. Och den bestäms till fredag em. Nico som bokat biljett till Bari på lördag, gör allt för att komma till Rom i stället och helst i tid för begravningen. Men alla flygplatser i London är stängda på grund av dimma under torsdagen, och ingen vet hur det kommer att vara på fredagmorgon. Men han chansar på att boka nya biljetter och hinner fram precis i tid. Trots trafiken i Rom som denna dag formligen STÅR STILLA… Även begravningsbilen med kistan som startat minst en timme tidigare än beräknat från bårhuset, och som dessutom hade poliseskort anländer en dryg timme försenad till kyrkan i Prima Porta.

Det var en mycket speciell begravning, helt organiserad av militären. Han var ju överste inom armén och skulle under våren ha blivit utnämnd till general. Kistan var insvept i italienska flaggan och buren av en hedersvakt, på en kudde bars hans mössa, svärd och medaljer. Utanför kyrkan paraderade en annan hedersvakt med en trumpetare som blåste fanfar…. och när denne efter begravningen blåste “il silenzio” dvs fanfaren för tysnad var inget öga torrt. Såväl kyrkan som torget utanför var helt fyllt av militärer i olika “högtidsuniformer” … och varierande grader.. Från vanliga värnpliktiga till högsta ansvariga inom olika vapenslag. För Antonio var älskad och omtyckt av alla.

Vi beslutar att stanna kvar i Rom över julhelgen för att stötta Luisa och Francesca, men även för att vi alla har ett behov av att vara tillsammans. Den förberedda julmaten, och julklapparna, är kvar nere i Taranto men det spelar liksom ingen roll…. det är liksom jul - men ändå inte.

Mitt under allt detta på fredagen fick jag också oroa mig för Jonaz, som nyopererad och omgipsad, och med risk för nya “proppar”, skulle ta sig med kryckor och baggage till Arlanda och sedan flyga upp till Skellefteå. Men tack och lov gick det bra.

Ultimamente ho capito che in qualche maniera rassomiglia le mie care tartaruge. Perché quest´inverno é come sono andata in letargo ancio. Non che ho dormito tutto d´inverno, ma non ho fatto piu che il indispensabile. Per esempio non ho scritto niente qui sul mio sito dal´ottobre. E questo NON perche non é successo niente, tuttaltro. Ma perché non ho avuto ne voglia, ne forrze per farlo.

Fine ottobre siamo stati su in Svezia per il trentesimo compleanno di Viktoria. Un evento nella sua vita che non volevamo perdere. Speravamo anche di poter riunire tutta la famiglia. Nico é venuto da Londra, ma Jonaz che un mese prima aveva rotto il tendine di Achille, ha avuto anche un trombose nella gamba e con la terapia che faceva non avevo permesso di volare.

Tornati abbiamo venduto la casa, quasi da un giorno al´altro. Da un po di tempo abbiamo pensato di vendere qui e spostarci un po piu al nord, piu esattamente in Toscana dove ci siamo incontrati trentanni fa. E cosi quest´ estate abbiamo messo la Villa Leone in vendita, ma aspettavamo che si volesse un po di tempo prima che arrivasse le persone giuste per comprarla. Invece… é andato abbastanza veloce. E devo dire che sono contenta di vendere la mia amata casa proprio a loro, perche ho capito che gli piace quanto piace a me, e sono convinta che la curano bene. E poi, tutta la famiglia sono persone “per bene” e veramente squisite, ed é stato un vero piacere conoscerle.

Chi lo compra e un “figlio della zona” che ora vive e lavora a Madrid. Qui vicino vive la mamma e il papá, e anche la sorella con la sua famiglia. Conosceva gia bene la casa, essendo amico del figlio dei vecchi propretarie della casa. Ha una casa da vendere a Cattolica e vuole investere i soldi qui, anche se non andrá a vivere qui per ancora un po. Ma questo ha anche evedenziato il fatto che fra un po devo andare via da qiu, dalla mia casa che mi piace cosi tanto - e a che cosa?? Non so ancora che cosa possiamo trovare la su in Toscana.

Per Jonaz va tutto storto. Si rompe di nuovo lo stesso tendine di Achille e si deve operare di nuovo. E il viaggio per venire giu da noi per Natale é a rischio. E infatti l´operazione viene fatto nella settimana prima di natale, e possiamo solo essere contenti che ha potuto andare su a Skellefteå per le feste. Noi stessi, con piacere, aspettiamo Nico e Willow che veranno da Londra.

Har insett att jag nog, på något sätt, är besläktad med mina kära små sköldpaddor. För i vinter har jag, liksom dem, gått i ide (letargo). Inte så att jag sovit i 5 - 6 månader, men på något sätt legat lågt och inte gjort mer än nödvändigt. Till exempel har jag inte skrivit något här på min blog sedan i början på oktober och det är INTE för att det inte funnits något att skriva om, utan för att lusten, viljan att skriva bara inte funnits.

I slutet av oktober åkte vi upp till Sverige för att fira Viktorias 30 årsdag. En milstolpe i hennes liv som vi naturligtvis inte ville missa. Och vår förhoppning var att hela famijen då skulle samlas. Nico kom från London, men Jonaz som en månad tidigare brutit av hälsenan fick en propp i benet, waranbehandling och flygförbud och kunde inte komma. Men det är ju alltid trevligt att komma “hem” till Skellefteå och träffa släkt och vänner. Min svägerska Birgitta fyllde ju också jämnt medan vi var där.

Väl tillbaka sålde vi Villa Leone, nästan från en dag till en annan. Tanken att sälja och flytta lite norrut, närmare bestämt till Toscana, har funnits en tid. Och officiellt har vi haft huset ute till försäljning sedan sommaren, men vi förväntade oss att det skulle ta sin tid innan rätt köpare dök upp.

Men så fort vi var tillbaka hände allt inom en vecka. Först kom hans föräldrar och syster som bor inom området och tittade - och blev helt begeistrade. Veckan därpå kom han själv flygande från Madrid, där han nu bor och arbetar, och dagen därpå skrev vi köpeavtalet. Han är född och uppvuxen inom området, dessutom barndomskamrat med sonen till de förra ägarna ( tillika pojkvän till vår systerdotter Benedetta) och kände således väl till huset. Har en lägenhet i Cattolica som han skall sälja och vill investera pengarna i ett hus här, även om han inte kommer att flytta hit ännu på ett tag.
Det kändes bra att sälja huset till dem, för jag kände att de verkligen tyckte om det och kommer att ta väl hand om det. Men på något sätt blev det också mera verkligt att vi verkligen skulle flytta inom en snar framtid, och till vad?? Det var den stora frågan. Vad skulle vi hitta där uppe i Toscana?!??

Jonaz hälsena går av IGEN, och han väntar på ny operation.. Möjligheten att komma ner till oss över julen verkar hänga på en tråd.. Och till slut blir operationen av först i julveckan och vi fick vara glada över att han i vart fall tar sig upp till Skellefteå. Och ser fram emot att Nico och Willow skall komma ner och fira jul med oss.